Hugh och Nancys många världar-Dramaten, Elverket 14/5-19.

Så kom jag iväg tillslut. Benen bar hela vägen dit och hela vägen hem. Skulle ju ha åkt iväg för typ en månad sedan och kollat på denna föreställning, men då hade jag fortfarande så himla mycket biverkningar av min medicin så det gick bara inte den gången. Men i helgen så gick jag in och kollade biljetter och det fanns fortfarande ett helt gäng, så då bokade jag! Jag kan ju inte missa en uppsättning som Helen Sjöholm är med i liksom! Hugh och Nancys många världar var det alltså dags för. Tog snabbt en plats längst fram, så långt fram som möjligt desto bättre ser jag allt i detaljerna hehe.

Hade inte pluggat in denna föreställning så mycket innan faktiskt så hade inte en sådan jättekoll på vad den handlade om mer än att Helen och Vanna skulle spela typ samma roll. Jag insåg snabbt att jag verkligen har svårt för teater, medan andra kanske irriterar sig på att någon brister ut i sång helt plötsligt så tycker jag att det höjer allt mer. Ibland så tyckte jag att det var väldigt långa monologer innan en sång kom, så jag hade nog kallat föreställningen mer som en teatermusikal än en helt "ren" musikal.

Helen och Vanna spelade sina roller helt galet bra, jag kanske är lite partisk tror ni men båda är helt otroliga skådespelerskor, Helens sätt att jobba med fraseringar och texten i både tal och sång är ju något som är helt outstanding, det är inte många i Sverige som kan göra det på ett sådant klockrent och äkta sätt som Helen, man känner sig så säker när man ser hur hon jobbar varje gång. Vannas sätt att gå in i karaktär och faktiskt plocka in humorn i det hela och sedan när hon börjar sjunga så blir jag lika förvånad varje gång vilken sångröst hon faktiskt har!

Tyckte alla var otroligt bra, Emma Broomé som spelar dottern Liz hade ett speciellt scenuttryck som jag inte riktigt kunde sätta fingret på om jag gillade eller inte, ibland så kändes det lite överspelat och konstigt +  att hennes karaktär var yngre än vad hon själv är som syntes tydligt, men så vände allt plötsligt och hon spelade så himla bra + att hon även hade en sjukt bra sångröst! Hade velat se Helens son i föreställningen, men han spelade inte igår så det var lite tråkigt. Men i det stora hela så tycker jag att den verkligen var sevärd! Mycket känslor, humor, allvar, lite tårar och en intressant handling. Hade jag haft tiden så hade jag gått en gång till för att kunna bestämma mig om den var sjukt bra eller helt okej haha. Är iallafall så otroligt glad att jag kom iväg denna gång så jag fick se den!

När jag gick från salongen så var jag fylld med så otroligt mycket känslor, första gången på flera månader som jag kände att jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna, var inte riktigt beredd på att Helen fortfarande skulle framkalla sådana känslorpå mig tror jag, hon är och förblir min abbsoluta musikgud! Men när jag kände att jag fick kämpa som mest så träffade jag en gammal Skansenpersonal och fick världens kram och en fin pratstund med henne, så då kändes det mycket bättre hihi.